Könsorgan

Sjukdomar i hundens könsdelar hör till de vanligaste orsakerna till ersättningar för veterinärvård. Vi i Svenska Brukshundklubben har samlat fakta och tips på åtgärder.

Enligt försäkringsbolagens statistik är sjukdomar i hundens könsdelar, exempelvis livmoder och prostata, vanliga orsaker till veterinärvårdsersättningar.

Kontrollera hundens könsdelar

Kolla hundens könsorgan noga - det är lättare att bota sjukdomar om hunden kommer till veterinär i tid. Kontrollera att inga flytningar kommer från könsorganen. När det gäller tikar kan det vara frågan livmoderinflammation och hos hanar förhudskatarr. Kontakta veterinären så snart som möjligt om du upptäcker flytningar. Ta för vana att känna igenom tikens juver så att inga knölar uppstått.

Njurinflammation

Njurinflammation (nefrit) kan uppstå i alla åldrar, vanligast genom infektioner av olika slag. Vid inflammation i njurarna kan deras funktion bli störd i mer eller mindre hög grad. Upphör funktionen helt blir resultatet urinförgiftning som medför döden.

Akuta nefriter kommer ofta i samband med infektionssjukdomar som bland annat tonsillit. Diagnosen ställs till exempel genom påvisade av äggvita i urinen. Hos äldre hundar är det vanligt med kronisk nefrit.

Symtomen är till att börja med föga märkbara. Det första man märker är att hunden börjar dricka mer än vanligt, så småningom blir den trött och slö, får dålig aptit, glanslös päls och oelastisk hud. I senare stadier av sjukdomen kommer allt oftare upprepade kräkningar, stark avmagring och utbredda sårnader i alla slemhinnor. Utvecklingen av sjukdomen kan gå långsamt och det är viktigt att hunden kommer till veterinär på ett tidigt stadium.

Blåskatarr

Blåskatarr är en bakterieinfektion. Hunden måste kissa ofta, urinen kan vara grumlig, missfärgad och blodblandad. Kontakta veterinär snarast. Vid kronisk blåskatarr bildas ibland urinstenar i blåsan, vilket hos hanhundar kan medföra totalt stopp i urinröret. Hunden har svåra buksmärtor och riskerar urinförgiftning.

Till en början märker man att hunden står länge och försöker kissa och att urinen kommer endast droppvis. Tillståndet är mycket allvarligt! Omedelbar operation är enda möjligheten att rädda hunden från blåsbristning, bukhinneinflammation och urinförgiftning. Ta genast kontakt med veterinär!

Hanhundar

Förhudskatarr

Förhudskatarr är mycket vanligt framför allt under den varma årstiden. Varbildande bakterier orsakar en ytlig inflammation i förhudens slemhinnor med gulgrön varflytning från förhudsöppningen. I och för sig är det ett relativt oskyldigt lidande, som dock alltid bör behandlas. Infektionen kan sprida sig längs urinvägarna och ge inflammationer i
urinblåsa, prostata och njurar.

Ägaren kan själv behandla sin hund via sköljning med bakteriedödande medel. En vanlig bollspruta fylls med sköljvätskan och sprutas in under förhuden, kläm till förhudsmynningen med fingrarna så att den inte rinner ut med en gång. Upprepa behandlingen flera gånger i veckan tills all varflytningen upphört.

Inflammation i prostatakörteln

Hos medelålders och äldre hanhundar är det ganska vanligt med inflammation i prostatakörteln. Sjukdomen uppstår genom infektion från nedre urinvägarna. En misskött förhudskatarr kan vara anledningen. För hundägaren kan det vara svårt att lokalisera lidandet. Hunden blir till att börja med slö, slutar så småningom äta och får feber. Urinen kan vara missfärgad och blodblandad, framför allt mot slutet av urineringen. Ta genast veterinärkontakt!

Prostataförstoring

Prostataförstoring förekommer ofta hos äldre hanhundar och är en ålderssjukdom liksom hos människan. Problem med att kissa blir inte följden utan istället avföringsbesvär. Hunden sitter och krystar resultatlöst, och om det blir något bajs så är avföringen blyertspennsmal. Detta beror på att den förstorade prostatan vid krystningar skjuts bakåt och stänger till bäckenhålan.

Tikar

Akut inflammation i livmodern

Akut livmoderinflammation kan uppstå efter förlossning. En vanlig anledning är att efterbörsrester blivit kvar i livmodern. Symtomen visar sig några dagar efter förlossningen med temperaturstegring och småningom kommer varblandade flytningar från slidan. Eftersom tiken ofta samtidigt får dåligt med mjölk åt valparna, riskeras både deras och hennes eget liv, om behandling inte sker i tid.

Kronisk inflammation i livmodern

Kronisk livmoderinflammation, så kallad pyometra, är vanlig hos medelålders och äldre tikar. Den börjar med en rubbning i tikens löpcykel. Ett typiskt förlopp är att tiken börjar dricka mer än vanligt. Hon blir alltmer slö, får dålig aptit, buken tilltar i omfång och blir hängig. Feber och blodblandade varflytningar från slidan kan höra till bilden, men symtom kan variera betydligt. Ibland går det hela mycket långsamt och smygande. Operation med borttagande av den varfyllda livmodern räddar snabbt och effektivt tikens liv.

Inflammation i juver

Genom infektion av varbakterier uppkommer ibland juverinflammation i samband med valpning och digivning. Det börjar med en ömmande ansvällning på en eller flera juverdelar, ofta får tiken hög feber. Valparna magrar, blir gnälliga, slutar att dia och dör efter ett par dagar. Mjölken i de angripna juverdelarna är missfärgad, gulaktigt tjockflytande eller färglöst vattning beroende på infektionstyp. I vissa fall kan det i juvret bildas rena bölder som efterhand brister. Upptäcks juverinflammation måste valparna tas bort från tiken eller i vart fall hindras att dia de angripna delarna av juvret.

Tumör i juver

Juvertumörer känns först i juvervävnaden som en ärtstor kula. Tumören växer sedan mer eller mindre hastigt beroende på typen, ibland kan den uppnå enorm storlek. Tumörer bör genast komma under behandling, även om de till en början ser oskyldiga ut.

Kastrering som förebyggande åtgärd

En radikal åtgärd för att slippa eller minska risken för sjukdomar i livmoder, juver och prostata är kastration. En kastrerad hund – det gäller både tikar och hanar – blir inte mindre lekfull, den förlorar inte sin vaktinstinkt. Nackdelar är att hunden har lättare att gå upp i vikt och pälskvalitén försämras. När det gäller tikar finns det också en risk för urininkontinens.

Många ifrågasätter det etiskt försvarbara i att operera friska djur för att förebygga sjukdomar som de eventuellt kan komma att drabbas av. Veterinär expertis hos försäkringsbolag hävdar att fördelarna med kastration överväger och att riskerna för urinläckage är försumbara. Kostnaden för kastration, som ej är medicinsk motiverad, ersätts inte av försäkringsbolaget.

Text: Lisbeth högman
Källa: Brukshunden nummer 5/2009