Päls & hud

Huden är hundens största organ. Vi i Svenska Brukshundklubben råder dig att hålla koll på pälsens och hudens kondition - där avspeglar sig hundens allmänna välbefinnande.

Ha koll på hundens päls och hud

Det lönar sig att titta närmare på hundens päls och hud!

Pälsens utseende säger mycket om hundens kondition. Pälsen ska vara tät, glansig och lukta friskt, den ska i vart fall inte lukta illa.

Huden ska vara elastisk och fri från mjäll, krustor, rodnader och sår. Vid en daglig kontroll ser man förändringar, risig päls, irritationer och rodnader i tid och kan åtgärda dem innan de hunnit bli verkliga problem.

Pälsen

Hundens hud är täckt av hår som sitter nedsänkta i hårsäckar. Vid hårväxling, fällning, förtvinar roten på det gamla håret och nytt hår växer fram från hårsäckens botten. Hos de flesta hundar består pälsen av bottenull och täckhår. Hos dubbelpälsade hundar är bottenullen värmeisolerande. Täckhårens utseende och egenskaper varierar från ras till ras.

I princip kan sedan de olika hårlagen delas upp i fem grupper; korthår, långhår, släthår, strävhår och mjukpälsade lockiga hundar. Hundens hud saknar svettkörtlar utom under trampdynorna. Dessa "svettkörtlar" lämnar vittring i hundens spår och har ingen avkylande effekt.

Fällning av päls

Så gott som alla hundar fäller pälsen två gånger om året, vanligen vår och höst. Tikar fäller också i samband med löpning samt efter valpning och digivning. Yttre omständigheter påverkar hårfällningen. Hundar som vistas mycket i bostadstemperatur får sämre pälskvalité än hundar av samma ras som vistas mycket ute. Onormal hårfällning i kombination med mjällbildning och klåda bör föranleda veterinärbesök.

Daglig borstning

Daglig borstning och kamning är bästa sättet att få bort de döda håren ur pälsen, såvida inte hunden är av strävhårsras (trimmas) eller krullhår (klipps).

Pälsens kondition

Hundens allmänna välbefinnande avspeglar sig i pälsens kondition. Orsaker till hudlidande kan variera och vara till exempel parasiter, bakterier, allergier, hudsvampar, hormonrubbningar och andra sjukdomar i inre organ. Det kan vara svårt att fastställa orsaken till hudlidande varför veterinär alltid bör undersöka hunden.

Loppor, löss och fästingar kan ses med blotta ögat och bekämpas med ohyredödande medel. Andra parasiter kräver mikroskopisk undersökning av hudskrap.

Olika sjukdomar i hundens hud framkallar skilda symptom. Klåda kan orsakas av parasiter, bakterier, svampar, allergier, dolda infektioner, till exempel analsäcksinflammation, rotspetsböld, inflammation i halsmandlarna, eller sjukdomar i inre organ. Hudproblem utan klåda beror ofta på hormonella sjukdomar.

Hudinflammation

En varig hudinflammation, juvenil pyodermi, kan drabba unga valpar, vanligen vid sex till tio veckors ålder. Lidandet börjar med små varblåsor på öronen, kring ögonen eller på läppar och nos. Valpens allmäntillstånd är till en början inte påverkat, men om den inte kommer under behandling förvärras tillståndet snabbt. På ett par dagar kan infektionen ha spritt sig till tassar, buk, förhudsmynning respektive slidöppning och stora bölder utvecklas. Alla lymfkörtlar blir kraftigt förstorade och valpens hals och huvud ser svullna ut. Prognosen är god om veterinärbehandling sätts in i tid.

Elefanthud

Elefanthud, acanthosis nigricans, hudförtjockning speciellt i armhålor och ljumskar hos tax. Förändringen beror på underfunktion hos sköldkörteln. Huden blir kraftigt förtjockad och mörkpigmenterad samt ofta sekundärinfekterad med bakterier och luktar illa. Behandlas vanligen med sköldkörtelpreparat och kortisonsalva.

Eksem och atopisk dermatit

Eksem är kliande, akut eller kronisk katarr i överhuden. Eksem kan förekomma i olika former och orsakerna kan variera. Eksem smittar vanligtvis inte.

Atopisk dermatit är en kronisk allergisk hudsjukdom, vilken drabbar hundar som är överkänsliga mot vissa ämnen, vanligtvis husdammskvalster, pollen och hudflagor från människor och andra djur. En hund som lider av atopisk dematit tar upp ämnen den inte tål genom huden.

Kroppen reagerar genom att bilda allergenspecifika antikroppar. När hunden sedan träffar på de ämnen den inte tål uppstår en allergisk reaktion; hunden kliar sig. Atopisk dematit visar sig vanligen vid sex till tre års ålder. Ofta börjar sjukdomen med en öroninflammation. Klåda i tassarna visar sig också tidigt. Klådan sprider sig sedan till ljumskar, armhålor och huvud; hunden biter, slickar och kliar på de utsatta ställena.

Har hunden en gång utvecklat atopisk dermatit kommer den att ha sjukdomen resten av livet. Atopi hos hund växer inte bort som den kan göra på människor. Annars har atopisk dermatit många likheter med atopiskt eksem hos människor.

Furunkulos

Furunkel betyder böld som utgår från hårsäck. Åkomman är mycket vanlig hos boxer men drabbar även andra raser t ex rottweiler, bulldogg, tax, stövare och schäfer. Bölderna sitter främst på tassarna, vanligen mellan tårna, men kan också finnas på läpparna och på hakan. Orsaken till furunkulos är inte helt klarlagd men anses peka i riktning mot en primär ämnesomsättningsrubbning av möjligen ärftligt slag. Varbildningarna och bölderna skulle då tydas som sekundärlidande. Sjukdomen anses besvärlig att komma tillrätta med.

Svampinfektion

Var uppmärksam på rödaktig missfärgning av tassar och benens insida. Missfärgningen beror på en ytlig svampinfektion som lätt får fäste när det är ständigt fuktigt i päls och underlag. Det kan också vara tecken på andra sjukdomar. Om kroppen drabbas av en stresspåverkan kan det i sin tur medföra utsöndring av binjurehormon, vilket negativt påverkar kroppens försvarssystem, främst immunförsvaret.

Armbågsvalk

På utsidan av armbågen kan det hos större hundar uppkomma en lokal förtjockning med håravfall, mörkpigmentering och ibland även inflammation. Stora hundar ligger gärna direkt på golvet och huden på armbågsledens skelettdelar blir lätt utsatt för nötning. Har huden blivit inflammerad kan det vara nödvändigt att kontakta veterinär. I annat fall kan man försöka mjuka upp valken med en mjukgörande salva, samt se till att hunden har ett mjukt underlag att ligga på.

Källa: Brukshunden nummer 1/2009
Text: Lisbeth Högman