Tävlingsgrenar och prov

I bruksprov prövas hunden i både ett lydnadsmoment och ett specialmoment. Genomförandet sker både på en appellplan och i skog och mark.

Lydnadsmomentet är obligatoriskt i bruksprov, alla ekipage måste genomföra det.

På den lägsta nivån, appellklass, genomför ekipaget grundläggande lydnadsmoment såsom att gå fot, gå före, inkallning, hopp och platsliggande. För varje klass ökar svårighetsgraden. Momenten sker både med och utan koppel.

Utöver lydnadsmomentet ska alla ekipage genomföra ett av fem specialmoment, som ingår i bruksprov. Alla specialmoment skiljer sig åt och ställer olika krav på hunden. Vill du träna och tävla i bruksprov har du lätt att hitta ett specialmoment som passar din hund extra bra.

De fem specialmomenten är: spår, sök, skydd, rapport, och IPO Nordic Style

Canicross/linlöpning är en rolig och fartfylld stil och en av dem stilarna där förare och hund får arbeta hårt. Hunden är kopplad från ett midjebälte som sitter på föraren och därifrån går en lina till hunden. Det är skönt att ha benremmar som man fäster till midjebältet för att det ska sitta på plats under hela träningsrundan eller tävlingen.
I linlöpning är det distanerna oftast mellan 3 - 5 km. Dock kortare för dem yngre tävlande.

Draghundsport är att med sin hund eller sina hundar kopplade i lina på snabbast tid ta sig utefter en utstakad bana på barmark i löpning eller med fordon, eller på snö med skidor (Nordisk stil) eller släde.

Samspelet är den största upplevelsen mellan hundar och förare. Upplevelsen av utmaning, banornas svårigheter med backar, kurvor, vägövergångar och omkörningar, är också stor.

Ett prov för brukshundsraser

Uthållighetsprovet (UHP) har funnits som officiellt prov i många år i bland annat Danmark och Tyskland. I Sverige har Svenska Schäferhundklubben tidigare genomfört provet inofficiellt, och provet har ingått i klubbens avelskorning.

Från 1 januari 2012 är UHP officiellt och öppet för samtliga brukshundraser.

Från år 2023 bytte UHP namn till FCI IAD och tillhör IGP.

Brukshundar har krav på sig om allmän god kondition och hälsa och där fyller FCI IAD (UHP) ett syfte.

Provet ger möjlighet att bevisa om hunden är i stånd att utföra en krävande fysisk ansträngning. Med hänsyn till hundars kroppsbyggnad sker provet genom en löpövning och det ställer stora krav på hundens kapacitet i lungor, hjärta, muskulatur med mera.

Freestyle är en officiell hundsport i Sverige, där ekipaget framför ett individuellt program till musik, och där du som förare väljer den musik ni ska tävla med. Ibland beskrivs sporten som kreativ lydnad, eller lydnadsprogram till musik

Internationellt benämns sporten ”Dog Dance”, men det är viktigt att komma ihåg att det är hundens arbete och samarbetet mellan hund och förare som bedöms, liksom förarens förmåga att skapa ett program anpassat efter hunden och den aktuella klassen. Som förare behöver du med andra ord inte kunna dansa eller spela teater, och eftersom du skapar programmet för dig och din hund så passar hundfreestyle alla.

Vid tävling sker poängsättningen i tre kategorier:

1. Precision och samarbete
2. Innehåll
3. Tolkning av musik

Det är tillåtet att ha ett tema eller en historia, men det är inget krav och ingår heller inte i bedömningskategorierna. Många väljer att använda någon form av rekvisita, vilket är frivilligt.

Grenen är i sin tur uppdelade i tre klasser, där klass 1 kommer först och klass 3 är den högsta klassen. Uttag till SM och landslag sker genom resultat i klass 3.

Länk till hemsidan:

Svenska Hundfreestyleklubben

Hoopers är en hundsport där målet är att bemästra en hinderbana bestående av så kallade hoops (bågar), tunnlar, tunnor och staket utan fel. Ett smidigt samarbete mellan förare och hund och en hög grad av skicklighet är de viktigaste grunden för denna hundsport.

Hoopers passar alla hundar. Ålder, ras och storlek är nästan irrelevant. Förutsättningen är dock att hundarna gärna samarbetar. Det är också lämpligt för hundar som inte får hoppa på grund av fysiska begränsningar. Hundföraren behöver inte heller vara en atlet eftersom förarens roll är att vara stilla och visa/dirigera från en bestämd plats. 

Hoopers består av en bana som hunden måste gå igenom i en viss ordning. Till skillnad från Agility behöver hunden inte hoppa på en Hoopers-bana. Banan består av bågar (bågar), tunnlar, tunnor och staket (grindar). Ordningen, avståndet och antalet hinder beror på klassen som hund och förare startar i.

En stor egenhet är att hundföraren INTE springer. Hundföraren tar sin hund till start i början och går sedan in i sitt utsedda dirigeringsområde, som inte får lämnas under tiden hunden springer på banan. Hunden guidas på distans med endast kroppsspråk, och ljudsignaler.

Hoopers har inga hopp, bara hoops (bågar) som hunden måste passera genom och andra typer av hinder som hunden antingen måste springa igenom (tunnlar), bakom (staket) eller runt (tunnor) för att ändra riktning, Man bygger banorna med flytande mjuka linjer utan skarpa svängar eller vridningar vilket är skonsamt för hunden.

Länk till hemsidan:

Svenska Hoopersklubben

Heelwork to Music (HtM) är en av två officiella grenar inom hundfreestyle. Där grenen freestyle består av många olika typer av rörelser så består HtM av bestämda positioner.

Många känner igen begreppet ”fotposition”, där det i lydnad finns en position (på vänster sida) och i rallylydnad två positioner (på vänster och höger sida). I Heelwork till Music finns det 10 positioner att välja mellan, men det är först när ekipaget närmar sig klass 3 som det är vanligt att upp till 10 positioner används. I de lägre klasserna innehåller programmen i regel färre antal positioner.

Ett program ska, precis som i freestyle, vara anpassat efter hunden, innehålla variation och en tillräcklig svårighetsgrad för klassen. Det finns inga bestämmelser kring hur många positioner som ska ingå i ett program, och det är heller inte bara antalet positioner som avgör programmets svårighetsgrad och variation, utan hit räknas också olika tempon, olika riktningar så som framåt, bakåt, i sidled höger och vänster, sidled mot och från föraren samt om hunden kan jobba med både höger och vänster sida mot föraren och variationen i övergångarna mellan positionerna (som räknas som freestyle).

I reglerna kan du läsa mer om vilka de olika positionerna är, och kriterierna för en korrekt HtM-position. När du bygger HtM-programmet så får du använda upp till 25% till freestylerörelser, och där räknas också övergångarna in.

Länk till mer info:

Heelwork to music

Inom Internationell prövningsordning IGP (tidigare IPO) ingår flera olika provformer som syftar till att pröva arbetsförmågan hos hund och förare inom spår, lydnad och skyddsarbete.

Provformer i IGP:

IGP-prov

IGP-prov - den största provformen är som ett bruksprov, men består av tre avdelningar: spår (A), lydnad (B) och skyddsarbete (C). Alla avdelningarna räknas med i bedömningen. Reglerna för IGP-prov är desamma över hela världen.

För att starta på ett IGP-prov ska hunden ha blivit godkänd på ett BH/VT (BH-prov) (Behörighetsprov). BH/VT-provet består av en lydnadsdel och en trafikdel.

BSL (brukshundprov spår lydnad):

BSL (brukshundprov spår lydnad) - är en provform som använder samma klassindelning och består av samma spår och lydnad som i IGP.

IFH-1 o IFH 2:

är provformer som är rena spårprov i två olika klasser.

IGP FH

är en provform med ett spårprov som alltid arrangeras två dagar i rad.

Inom provformerna i IGP är det samarbete mellan förare och hund som upplevs starkast. Hunden är oftast väldigt angelägen och glad att få komma igång och göra jobbet. Inom avdelningen skydd är hunden tränad att se skyddsärmen på figuranten som den bästa av leksaker och som den vill hålla greppet om.

En viktig egenskap i IGP är att hunden visar arbetsglädje och genomför lydnads- och skyddsmomenten i högt tempo och med bra precision.

I IGP-FH kan hunden ha lugnare tempo, men måste ha koncentrationsförmåga och uthållighet i spårarbetet.

I lydnadsklass ska hunden läras att utföra ett flertal olika moment både nära föraren och på avstånd. Hunden ska kunna hämta föremål och hoppa över hinder. Momenten sker både med och utan koppel. Viktigt i lydnad är samarbetet mellan förare och hund.

Ett bra lydnadsekipage har ofta en fin och förtroendefull relation. En person som håller på med lydnad gillar nog ofta klurigheter och blir duktig på att träna detaljer och lösa svårigheter. Belöningen blir ofta en harmonisk och nöjd hund som fått använda sitt huvud till problemlösning.

För att bli framgångsrik i lydnad krävs lyhördhet och kunskap om olika inlärningsmetoder och träningssätt. Innan den egentliga träningen börjar för ett moment bör du se till att ha ett gott samarbete med din hund.

Man kan tävla i startklass, klass 1, 2 och 3.

Titlar att ta i lydnad:

• Lydnadsdiplom, titel startklass, LD Startklass kräver tre uppflyttningsresultat i startklass på lydnadstävling. Hund som uppnår 160 poäng tilldelas uppflyttningsresultat.
• Lydnadsdiplom, titel klass I, LD 1 kräver tre 1:a pris i klass I på lydnadstävling. Hund som uppnår 256 poäng tilldelas 1:a pris.
• Lydnadsdiplom, titel klass II, LD 2 kräver tre 1:a pris i klass II på lydnadstävling. Hund som uppnår 256 poäng tilldelas 1:a pris.
• Lydnadsdiplom, titel klass 3, LD 3 kräver tre 1:a pris i klass 3 på lydnadstävling. Hund som uppnår 256 poäng tilldelas 1:a pris. LD 3 kan endast tilldelas oregistrerad hund.
• Lydnadschampionat, titel klass 3, SE LCh kräver tre 1:a pris i klass 3 på lydnadstävling. Hund som uppnår 256 poäng tilldelas 1:a pris. SE LCh kan endast tilldelas registrerad hund.

Mondioring (MR) skapades av ett antal delegater från olika länder i förhoppning om att detta skulle kunna bli en blandning av olika nationella tävlingsformer som redan existerade. Meningen var att  kunna tävla mot varandra över gränserna. Mondioring betyder också "världsring". Mondioring är en relativt ung skyddsform.

Mondioring består av lydnad, hopp och skydd. När du tävlar så gör du hela programmet i en följd utan pauser. Det finns tre klasser, MR1, MR2 och MR3. I Sverige kan man även tävla i MRL (endast lydnadsmomenten) och MRLH (endast lydnads- och hoppmomenten). Ett program tar mellan 20-45 min, beroende på klass. Programmet börjar alltid med lydnadsmomenten följt av hoppmomenten och sist skyddsmomenten. Ordningsföljden för de olika lydnads-, hopp- och skyddsmomenten lottas innan varje tävling.

Upplägget av de olika momenten varierar från tävling till tävling. I början av varje tävling och klass visar en provhund hur momenten ska utföras under den aktuella tävlingen.

En av tjusningarna att tävla Mondioring är att du aldrig vet hur dagens tävling kommer se ut förrän provhunden visat programmet. Det innebär att du måste förbereda din hund för att "allt kan hända". Att komma till en tävling och uppleva att din hund klarar nya utmaningar är en härlig teamkänsla. I skyddet så är hunden tränad att se figuranten som den roligaste leksaken som finns. Dock vet hunden att figuranten även kommer att utmana hunden vilket uppskattas av hundarna.

I Nose Work får hunden använda sitt främsta sinne, sitt luktsinne. Sporten går ut på att hund och förare söker efter specifika dofter i olika miljöer. Genom att doften placeras på olika höjder och i miljöer med varierande svårighetsgrad, får hunden både mental och fysisk stimulans. Sporten kräver varken avancerad eller kostsam utrustning, istället är det en aktivitet som alla hundar och hundägare kan ägna sig åt. Det enda som behövs är ett intresse för nosarbete.

Nose Work är inspirerad av de utmaningar som professionella sökhundekipage möter i sitt dagliga arbete inom till exempel tullen och polisen. Nose Work grundades i USA av tre professionella specialsökstränare. Deras målsättning var att ge sällskapshundar och deras ägare ett roligt och lättillgängligt sätt att aktivera sig tillsammans genom sökarbete. Nose Work använder sig av verklighetstrogna sökmiljöer och kan genomföras i princip var som helst.

I Nose Work tävlar man i klasserna 1, 2, 3 och Elit. 

Man behöver erhålla tre stycken diplom (100 poäng) för att kunna klassa upp sig. 

Dofterna som används är hydrolat utav Eucalyptus, Lagerblad och Lavendel.

Länk till hemsidan:

Svenska Nose Work klubben

Genom glädje, kommunikation och samarbete ska hund och förare ta sig igenom en rallylydnadsbana. Rally i namnet betyder inte att det ska gå fort utan att hunden "kör" en bana enligt "kartläsarens", dvs förarens, anvisningar. Anvisningarna finns på skyltar med ca 3–5 meters avstånd som både visar vägen och vad som ska genomföras. Det är från 12 och i den högsta klassen upp till 20 moment man utför. Banorna ser olika ut varje gång.

I nybörjarklassen är hunden kopplad hela tiden och man utför övningarna i vänsterhandling (hunden är på förarens vänstra sida), vilket gör detta till en bra gren att börja tävla i.

I högre tävlingsklasser ska hunden vara okopplad genom hela banan samtidigt som det blir svårare och flera moment. Då ska även moment kunna genomföras på båda sidorna om föraren.

Många hundägare som kör rallylydnad upplever glädje. Hundarna gillar samarbetet med sin förare och den belöning det ger. Förarna brukar känna att de får ökad kontakt med sin hund genom rallylydnad.

SAR (Search and rescue) har internationella regler för tävlingar inom räddningshundsport.

Du kan tävla i spår, ytsök och ruinsök. Proven är utformade med verkliga räddningshundsinsatser i grunden. Alla gör ett lydnadsprogram där det även ingår olika miljöbitar såsom stege, gunga, bord osv. Du kan även tävla i enbart nosarbete eller lydnad. Dessa tävlingar är inofficiella och ger inga uppflyttningsresultat.

Grenen stimulerar samarbete mellan förare och hund.

Hunden bör ha bra nerver, stor arbetslust och mycket stort intresse för främmande människor. Föraren bör ha både tid och intresse att lägga på träningen.

Specialsök är ett samlingsbegrepp för hundens arbete att söka efter och markera olika dofter. Det kan vara allt ifrån narkotika till kantarell eller något annat. Inom SBK Specialsök är det röd Kong Classic som hunden ska söka efter. Motiveringen till valet är att preparatet är det vanligaste träningsämnet inom tjänstehundsverksamhet med specialsök internationellt. Även i Sverige används det av många tjänstehundförare, bl.a. inom Försvarsmakten.

Specialsöket ska vara en bred och öppen verksamhet. Provet ska vara öppet både för nya intresserade hundägare som vill träna och aktivera sin hund men även vara givande för den som sysslar med specialsök tjänstemässigt. Vidare ska provet bidra till avelsarbetet genom att utvärdera hundens arbetsförmåga.
Tanken är att det ska vara en varierande och flexibel provform där miljöerna man söker i kan skifta, på samma sätt som verkligheten kan för en tjänstehund i arbete.

Hunden ska kunna utföra ett sök oavsett påverkan av sökmiljön med bibehållet fokus och engagemang. Vid fynd ska hunden gå in i en passivt påvisande markering. Sökarbetet ska anpassas till miljön som råder. Hunden ska efter förarens anvisningar arbeta noggrant. Oavsett storlek och utformning på området ska söket vara målinriktat och effektivt med bra fokus och intensitet.

Föraren lägger upp systematiken för att få hela området avsökt och står för taktiken medan hunden är arbetsverktyget. Hunden ska söka självständigt inom förarens anvisningar. Med detta avses att föraren inte ska detaljstyra söket men hunden ska heller inte söka helt utan styrning.

Hela området med ingående objekt ska sökas av och tiden ska disponeras väl. Det är förarens uppgift att se till att hunden ges möjlighet att söka av hela området.

1977 associerades SVaK med Svenska Kennelklubben (SKK). Härigenom blev SVaK ensam ansvarig för bordercollieaveln i vårt land och dessutom för meriterande vallhundsprov. Bordercollien har fått stor arbetsbesparande och därmed ekonomisk betydelse för djurägaren och är därför fast knuten till våra modernäringar jordbruk och boskapsskötsel. På avelssidan är SVaK:s målsättning: en god vallhund som har kraft och förmåga att hantera både får och storboskap.
För att få registrera en Border Collie-valp i SKK så måste båda föräldrarna ha godkänt vallhundsprov och föräldrarna måste vara höftledsröntgade.
All annan avel med border collie avvisas av SVaK.

Länk till hemsidan:

Svenska Vallhundsklubben

Viltspår är en kul aktivitet som passar för alla hundraser, och inte enbart för en utpräglad jakt- eller spårhund. Att låta hunden få använda sin nos ger den fin hjärngymnastik och du som hundförare får frisk luft.

Det fina med viltspår är att du kan göra spåret precis hur lätt eller svårt du själv vill, och du behöver heller inte tävla om du inte vill. Är du intresserad av att börja träna viltspår med din hund så finns många arrangörer av viltspårkurser, till exempel SKKs jakthundklubbar. 

Viltspårprov är i grund och botten ett sätt att bedöma en hunds lämplighet att användas vid eftersök på skadat och dött vilt, till exempel vid trafikeftersök. Det som bedöms på ett viltspårprov är hundens spårningsförmåga, arbetstempo, självständighet och skottprövning. Ett viltspårprov är minst 600 meter långt och läggs med blod och en viltklöv och ska efterlikna hur viltet rör sig naturligt i terrängen.

Länk till mer info:

SKK Viltspår