Rasinformation

Historik

Munkarna vid Ter Duinen klostret i Flandern sägs vara bland de första kända uppfödarna. Bouviererna som avlades fram av dem sades härstamma från blandningar mellan importerade irländska varghundar och skotska hjorthundar tillsammans med lokala gårdshundar tills man fick en ras som ansågs vara föregångaren till den moderna Bouvier des Flandres.

Detta blev en arbetande hund kapabel att outtröttligt prestera, fösa och vakta boskap och även dra vagnar, tack vare dess styrka och temperament och dess möjlighet att stå emot väder och vind på grund av den tjocka pälsen.

Så sent som i början av 1900-talet var rasen inte helt definierad utan fanns i tre varianter. Konflikter mellan de tre ledde till att utvecklingen stannade av något. Det fanns skrivna standarder tidigt 1910-tal men inte samstämmiga. Bouvierens historia är således rätt ung och den har både det belgiska och franska Flandern som hemland.

Under första världskriget togs hundarna i anspråk av armén som bevakningshund och rapporthund, och rasen fick bevisa sin duglighet utanför boskapsområdet. De överlevande soldaterna lovordade dessa modiga, raggiga hundar som kämpade så bra vid sidan av människorna. Kriget gick hårt åt Flandern och rasen decimerades svårt, men man lyckades restaurera den under mellankrigstiden. Det fanns en hanhund, Nic, vilken hade tjänstgjort under kriget och som efter det vann ett flertal gånger på utställningar. Han sägs ligga till grund för den Bouvier vi känner till idag.

Det dröjde ända fram till 1937 innan det fanns en nedtecknad standard för rasen men andra världskriget hotade än en gång rasens existens. Först 1965 antogs standarden av FCI.

Ursprungligen användes Bouvier des Flandres av bönder, boskapshandlare, skogsvaktare, tjuvskyttar med flera. Rasens viktigaste uppgift var från början att vakta och driva nötboskap. Och uppfödarna var ganska överens om vad som var det väsentligaste hos en Bouvier, nämligen att den ska vara kort och samlad, ha kraftig benstomme och starka senor, den ska vara uthållig, robust, ha fria rörelser och ett livligt temperament. Allt detta utan att verka klumpig eller tung. Det kanske mest framträdande kännetecknet är nog det imponerande huvudet vilket betonas av ett kraftigt skägg och mustascher.

Användningsområde

Rasens fysik och temperament, dess goda spårsinne, initiativförmåga och intelligens gör den användbar som en allround bruks- och tjänstehund. Det finns egentligen inga begränsningar för vad en bouvier kan göra om den ges möjlighet och träning. Rasen fungerar också alldeles utmärkt som familjehund och den hänger gärna med på alla aktiviteter familjen hittar på. Än idag används den som boskapsdrivare men är även duktig som ledarhund för blinda, till eftersök, vakt, bruks, bevakning, räddning och som familjehundar. Ursprungligen användes rasen som boskapsvallare och som draghund. Moderniseringen av lantbruket har gjort att den numera huvudsakligen används som vakthund men också som skydds- och polishund. Rasens fysik och temperament, dess goda spårsinne, initiativförmåga och intelligens gör den användbar som spår- och rapporthund.

Mentalitet

Bouvier des flandres är lugn, sansad, klok och orädd. Rasen ger ett intryck av intelligens, energi och djärvhet. Det är viktigt att den har fallenhet för arbete och att man bevara rasens ursprungliga egenskaper som arbetande hund. De viktigaste egenskaper är deras mentalitet med balanserad skärpa och väl avvägda nerver. Även initiativrikedom och intelligens ska vara tydligt framträdande.

Att rasen tar egna initiativ kan vara en utmaning i träning då den många gånger inte är särskilt intresserad av att nöta moment. Det innebär att man behöver vara fantasirik som förare.