Hundaveln står i dag inför stora utmaningar. Många raser brottas med sjunkande genetisk variation, ökande inavelsgrader som leder till hälsoproblem vilket i sin tur påverkar både livslängd, välfärd och hundars funktion.
Svenska Brukshundklubbens utskott Avel och hälsa bjöd den 30 november in till en digitala avelsmålkonferens för brukshundsrasernas uppfödare och rasklubbsmedlemmar. Ämnet var genetik och genetiskt mångfald. Huvudföreläsare var Irene Berglund som är agronomie licentiat och husdjursagronom men lång erfarenhet av avel, genetik och hundavel. Hon berättade om varför genetisk mångfald är en absolut grundläggande förutsättning för ett långsiktigt och framgångsrikt avelsarbete — och vad som behöver förändras för att hundraserna ska överleva och må bra i framtiden.
Hennes budskap är tydligt: ”Utan genetisk variation finns ingen avelsmöjlighet.”
Genetisk variation är livsnödvändig eftersom varje hund utgör en unik genkombination. När en individ inte används i avel går den kombinationen förlorad. Sedan domesticeringen och stamböckernas stängning har variationen minskat dramatiskt. I dag återstår bara cirka 40 procent av den ursprungliga genetiska bredden.
För låg genetisk variation leder till ökade sjukdomsproblem, försämrad reproduktion, svagare immunförsvar och svårigheter att nå avelsmål. Många raser har dessutom genetiska inavelsnivåer motsvarande släktskapsparningar, ibland långt över 20–30 procent när man mäter med DNA — inte de 2–6 procent som ofta syns i stamtavlebaserade beräkningar.
Berglund lyfter även problemet med popular sire syndrome, där enstaka hanar får oproportionerligt stort genomslag s k matadoravel vilket smalnar av genbasen ytterligare. Detta har lett till att flera raser har fixerade sjukdomsanlag som inte längre går att avla bort.
För att rädda hundrasernas framtid krävs enligt Berglund flera åtgärder: breddad avelsbas, prioritering av funktion och hälsa framför detaljer så som utställningsmeriter, fokus på enskilda individer utan att se till syskonen osv. Istället bör användningen av genetiska verktyg som DNA-baserad inavel användas samt öppna upp för inkorsning och inmönstring när nödvändigt. Rasklubbar behöver förbättrad datainsamling och utvärdering, samtidigt som uppfödare behöver uppmuntras och förstå värdet av att delta i hälsoprogram och tester.
Hundens välfärd måste sättas först. Genetisk variation är en resurs som måste bevaras för att framtidens hundar ska vara friska, hållbara och fungerande. Som Berglund uttrycker det: ”Man behöver ett helt piano – och ett fullt skafferi – för att kunna skapa framtidens hundar.”
Utöver Berglunds tydliga konstateranden så informerade utskottet om programvaran Lathunden kopplat till uppdaterade mall för de rasspecifika avelsstrategierna (RAS). Utskottsgruppen mentalitet visade på fakta kring bruksrasernas mentalitet och den ärvbarhet som finns på bl a rädslor. Utskottsgruppen Hälsa och friskvård höll en inspirerande dragning om hållbar brukshund från valp till vuxen och avslutningsvis diskuterades vikten av att exteriörbeskriva bruksraserna som en del av en funktionskontroll.
Vid pennan Jeanette Forssman
11 dec 2025
Svenska Brukshundklubben