Vår historia

Sundsvalls Brukshundklubb bildades den 7 maj 1945 ur Draghundklubben och vår första ordförande var Ragge Frödin. och nder ett tiotal år var vår klubbstuga Kolstastugan i Sidsjöterrängen.

Under dessa år var draghundsporten en dominerande verksamhet,  många duktiga ekipage fanns inom klubben denna tid, bland annat blev Sven Westerlund “Lappen” Svensk Mästare 1954 med sin Sch Pojken. Vidare delade Sundsvallsekipage de fyra främsta platserna i huvudklassen 30 km vid SM –51 genom kvartetten Bengt Sundin, Erik Eriksson, Olle Eriksson och Bo Löfgren. Damerna var inte sämre – Pyret Lindqvist blev både Svensk och Nordisk Mästarinna och Margit Åsberg blev SM–etta 1945.

Under 60-talet flyttadesverksamheten till Bänkås, under denna tid började kursverksamheten ta fart och utvecklas, detta gjorde att många nya medlemmar strömmade in och tävlingsintensiteten ökade enormt och i takt med detta.

Toppresultaten på tävlingssidan under Bänkåsperioden svarade draghundsdamerna för, SM i lag genom Barbro Stiernström, Maud Öhgren och Helena Forsen. Indivieuellt tog Barbro Stienström SM-guld samt NM-silver och Maud Öhgren NM silver. 

Nu började stugan bli trång på Bänkås. Kurser hölls på parkeringsplatser runt Sundsvall, vägen till Bänkås var såväl besvärlig som dyr att hålla öppen vintertid. På plussidan fanns det dom mycket inkomstbringande logdansera. Noterbart från dessa kan vara kökets insats, inget vatten och avlopp fanns, allt vatten bars från en intilliggande bäck. En honnör i efterhand till dessa amazoner.

Efter mycken beslutsvånda hyrdes Björkebo i Gudmundsbyn, av kommunen, vars fastighet är byggd år 1900. Sedermera har vi köpt fastigheten. En omfattande renovering av huset genomförtes. Utomhus har vi ställt i ordning fyra stora appellplaner, tre av dessa belysta. Tävlingsverksamheten har fortsatt öka och med detta även framgångarna, för att inte bli långrandig kan vi nämna 94–års SM resultat, Guld och Silver i skyddshundsgruppen genom Per-Olof Gelland och Per Gabrielsson, brons i lydnadsgruppen genom Yvonne Nilsson.

Många duktiga styrelser och kommitteer har även passerat revy under dessa år. Några nämna är Thure Hahlin som under sin ordförandetid lärde oss hantera ekonomin på ett rationellare sätt, slut på gömda pengar i plåtburkar, under lakanstravar med mera. Hasse Nordström och Solveig Eriksson gjorde ett jättejobb under renoveringsperioden av Björkebo, förhandlingar med kommun om bidrag anskaffande av material till bästa priser, utarbetande av planlösningar och tidsscheman, samt att leta donatorer var några av deras insatser.

Idésprutan Lennart Attefjord ledde oss in i sponsorvärden ett hittills okänt begrepp inom klubben. När Lennart A och Lars Fahlberg började planeringen för att hyra Nordichallen utställningar för dyra pengar trodde många av oss att de blivit galna, men det blev en succé, tack för att ni stod på er.

Mellan 1936 och 1963 bedrev Sköns köping barnkoloni i Björkebo, Gudmundsbyn. 1938 köptes den från 1936 hyrda fastigheten av fabrikör Gustav Axel Hägglund. Fastigheten bestod av torp 2:7, 2:8, Björkebo 1:1 och Trekanten 2:1 med en areal av odlad mark 2,5 har och övrig mark 1,3 har samt ett bostadshus i två våningar med en fabriksbyggnad för gardintillverkning. Fabriksbyggnaden användes som ekonomibyggnad av kolonin. Huvudbyggnaden innehöll 9 sovrum och ekonomibyggnaden, kök, matsal och tvättrum i skilda avdelningar med källare under byggnaden och i övrigt nödvändiga utrymmen.

Ett strandområde om ca 7500 kvadratmeter vid Ottsjön, ca 1 km från Björkebo, inköptes för att användas till badplats.  Invigning med representanter från Barnavårdsnämnden efter inköp av fastigheten i Björkebo 1938. Barnkoloninämnden blir bjuden på kaffekalas vid invigningen av Björkebo sommarkoloni 1938.
Sköns kommunalnämnd besöker kolonin efter renovering och inköpet av fastigheten Björkebo. Kommunalnämndens ordförande Karl Bolander, mannen i hatt, Kokerskan Viola hammarström Nilsson seseverar kaffe, vid björken Hjalmar Hägglund då vaktmästare på kommunalhuset i Skönsberg och sedan vaktmästare på Hedbergska skolan i Sundsvall.

Det var viktigt att även barnen fick vara med och hjälpa till i verksamheten. Det verkar som om även potatisskalning var roligt.

Fastigheten är numera klubblokal för Sundsvalls Brukshundsklubb.

Texten ovan är hämtad från hemsidan www.skonsnorra.eu