Policy för dressyr och hundhållning

Idén med att utarbeta en dressyrpolicy växte fram
utifrån att det i Sverige blev vanligare med eldressyr.
El är ett redskap i hunddressyren som Brukshundklubben inte kan acceptera. (Not. Jordbruksverket
har beslutat att användandet av el vid dressyr av
djur är förbjudet. Gäller fr.o.m. 1 april 2000).

“Utrustning eller anordning som ger djur en
elektrisk stöt i avsikt att styra deras beteende
får inte användas”.
§ 15, andra stycket
Djurskyddsförordningen (1988:539)

Den grupp som inledningsvis utarbetade grundidén
till policyn diskuterade generellt vad som kan betraktas som våld mot hund. Gruppen inventerade alla de
hjälpmedel som kunde brukas i våldsamt syfte. Här
diskuterades även hur människan kan utöva våld på
hund såväl fysiskt som psykiskt.
Gruppen talade om bestraffning. I sammanhanget
påpekades att ordet straff inte hör hemma i hundträning, då ett straff utdelas i efterhand. Ett oönskat
beteende måste brytas i det läge det startar upp. Att
straffa hunden är alltså att betrakta som våld.

“Djur får inte överansträngas.
Inte heller får de agas eller drivas på med
redskap som lätt kan såra eller på annat
sätt skada djuret”.
§ 5 Djurskyddslagen (1988:534)

Gruppen talade mycket om vikten av att hunden
uppfostras och anpassas till vårt samhälle. Hunden
måste läras av med oönskade beteenden. När en hund
startar upp ett oönskat beteende måste det brytas
omedelbart. Metoden att bryta beteendet anpassas
till vilken typ av hund det handlar om och vilken
förare som arbetar med hunden. Gruppen återkom
ofta till att olika människor har olika förmåga att
hantera olika metoder. De flesta metoder kan om
de brukas på ett felaktigt sätt betraktas som våld.
Det är därför av största vikt att i utbildningssammanhang kunna avläsa både hundens och hundägarens beteende och utifrån detta få kunskap om rätt metod för rätt person och hund. Påpekas bör att i nödsituation – till exempel om hund är på väg att
angripa människa, hund eller annat djur – är man
som hundägare skyldig att agera så att angreppet
snarast upphör. Detta med den kraft som krävs för
att handlingen ska avbrytas.
Policyn förespråkar att hunds beteende ska påverkas genom positiva metoder där man arbetar med
hunden. Det kan ske genom att hundägaren avleder hunden och därmed ”får den på andra tankar”.
Tillvänjning är en annan form av träning som bygger
på att hunden och föraren successivt närmar sig det
som utlöser beteendet och belönar önskat beteende.
En förutsättning är dock att relationen mellan hund
och förare bygger på förtroende och tillit där hunden
underordnar sig förarens vilja.
Oönskade beteenden uppstår ofta utifrån att hunden
tar alltför många initiativ och helt enkelt inte låter
sig påverkas av sin förare. Hunden måste ”väckas/
påverkas” för att kommunikation skall uppstå. Det
kan innebära att hundägaren till exempel handgripligen tar tag i hunden eller ger den ett koppelryck.
Avsikten är då att hunden ”vaknar upp” och låter sig
påverkas.
Så snart som hunden upphört med det oönskade
beteendet skall också hundägaren upphöra med åtgärden mot hunden och invänta önskat beteende och
belöna. Tillfogas hunden någon ytterligare korrigering är det att betrakta som straff/våld.

Det är svårt att tolka ordet våld, synonymt med ordet
är hårdhänt hantering, slagsmål, kamp. Gruppen var
enad om att eldressyr och nyttjande av stackel samt
straff är att betrakta som våldsmedel. Det måste vi
i Brukshundklubben ta avstånd från. Gruppen kom
fram till att det är viktigt att i Brukshundklubben tala
om ett gott förhållningssätt till hund och människa.
Det innebär att vi ska lyssna till varandra och förstå
varandra utifrån varje enskild persons situation och
förmåga. Notera i sammanhanget att ett nationellt
dopingreglemente för hund utarbetats 2000-02-16.

“Djur skall behandlas väl och skyddas mot
onödigt lidande och sjukdom”.
§ 2 Djurskyddslagen (1988:534)

Bakgrund
Hunden intar en unik ställning i människans liv och
i samhället. Hundens popularitet genom historien
och idag visar att den har en mycket stor betydelse
för människan. Hunden är viktig både som social
kamrat till människan och samhällsnyttig tjänstehund. Hundens positiva betydelse för människans
hälsa är till gagn för samhället och ökar människors
livskvalitét.
Social anpassning
Hunden lever som vi människor i grupper där man
har olika roller och funktioner. Initiativ och ledarskap
samordnar gruppens aktiviteter. En förutsättning för
detta är ett väl fungerande kommunikationssystem.
Hot och aggression ökar avståndet mellan individer
och splittrar en grupp. Hunden ska känna sig trygg
i sin grupp och roll. Hundägaren har ett ansvar för
att hunden är väl anpassad i vårt samhälle. Den ska
kunna röra sig bland människor, andra hundar och
i olika miljöer utan att ställa till förtret eller själv må
dåligt. En positiv anpassning till social och fysisk
miljö börjar redan i valpstadiet.

Träning
Träningen med hunden ska bygga på att utnyttja
dess naturliga förutsättningar för inlärning. Detta
sker på effektivaste sätt genom att belöna fram önskade beteenden. Användandet av obehag kan leda
till oönskade reaktioner, som exempelvis rädsla, passivitet eller att hunden söker avstånd.
I träningen formas hundens beteende steg för steg.
Denna process ska inte forceras om man vill uppnå
ett varaktigt resultat. Träningen ska planeras med
hänsyn till individens förutsättningar. I början av
träningen väljs en plats utan störningar så att hunden
får bästa möjliga förutsättningar för att lyckas. Allt
eftersom hundens förmåga att lyda ökar, läggs även
sociala krav på utförandet. Detta måste dock ske successivt och anpassas till hundens kunskapsnivå och
motivation för uppgiften. För ett lyckat resultat är
det viktigt att hunden drivs av sin egen lust att utföra uppgiften, vilket medför att förarens sociala krav
ska vara av underordnad betydelse. Kraven får därför
aldrig överstiga hundens förmåga.

“Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar
deras hälsa och ger dem möjlighet att bete
sig naturligt”.
§ 4 Djurskyddslagen (1988:534)

Etik
Inom Brukshundklubben står hunden i centrum.
Detta innebär att medlemmen ska förhålla sig till
sin hund så att den inte utsätts för otillbörlig eller
kränkande behandling. Hunden ska behandlas väl
och handhas från sina individuella förutsättningar.
Vid träning och tävling ska hunden vara frisk och
i god kondition. Våld och aga är förbjudet. Det är
också förbjudet att använda stackel, elhalsband och
andra redskap eller metoder som orsakar grov smärta. De träningsmetoder som används ska utgå från
hundens naturliga möjligheter och förutsättningar.
Medlemmens agerande ska ge en positiv bild av
Brukshundklubben. Det medför att hunden uppfattas som en tillgång och ett positivt inslag i samhället.