Dobermann

Historik

Namnet dobermann anknyter till rasens första kända uppfödare Friedrich Louis Dobermann, som levde i staden Apolda i Tyskland på 1800-talet. Han var verksam som bland annat skatteindrivare, slaktare och hundfångare. Från de infångade hundarna handplockade han de skarpaste hundarna för avel. Dessa hundar utgjorde troligen den främsta grunden för bildandet av dobermannrasen. Dobermanns hundar visade tidigt bruksegenskaper och de användes som vakt-, gårds- och sällskapshundar. Rasen användes flitigt som polishund och vid jakt användes den till rovdjursbekämpning.

Användningsområde

En dobermann är lämplig som skydds- och brukshund likväl som sällskaps- och familjehund. Rasen är en brukshund som passar till alla typer av bruksarbete. Den internationella tävlingsformen IGP har också visat sig passa rasen utmärkt. Den används även som tjänstehund av bland annat väktare, polis och räddningstjänst. 

Hälsa

Höftledsdysplasi (HD) och ögonsjukdomen PHTVL/PHPV förekommer. Allvarliga sjukdomar som finns i rasen är hjärtfel och wobbler (instabilitet mellan halskotor). Dessa sjukdomar visar sig ofta inte förrän hunden är i medelåldern. Det förekommer också hundar med knäproblem, såsom pålagringar och korsbandsskador. Även hudproblem och en mild variant av blödarsjuka förekommer.

Egenskaper / Mentalitet

Rasen är vänlig och fredlig. Den är mycket trogen sin familj och barnkär. Det är en aktiv, glad och lekfull hund med livligt temperament. En dobermann behöver få en meningsfull sysselsättning och fostran. En understimulerad dobermann kan vara påhittig och aktivera sig själv. Rasen har ofta stor jaktlust som kan gå över styr om hunden inte får utlopp för det i någon form av träning. En dobermann ska ha god följsamhet och arbetsglädje. Rasklubben har med hjälp av Mentalbeskrivning hund (MH) arbetat för att förbättra rasens socialitet/tillänglighet, men fortfarande finns en del hundar som brister i denna egenskap.

Storlek och utseende

En dobermann ska vara en medelstor, starkt och muskulöst byggd
hund. Rasen är kvadratiskt byggd med stolt hållning och kombinerar kraft med elegans. Mankhöjd för hanar är 68–72 cm och tikar 63–68 cm. Vikt för hanar är ca 40–45 kg och för tikar ca 32–35 kg. Färgen är svart eller brun med tantecken.

Pälsvård

Pälsen ska vara kort, slät och blank och vara jämnt fördelad över kroppen. Underull är inte tillåtet på en dobermann. Den kräver ingen speciell pälsvård mer än ett bad någon gång ibland.

Övrigt

Enligt statistik från djurförsäkringsbolagen så är dobermann en ras som drabbas av olika skador/sjukdomar mer än genomsnittshunden och därför ligger i dyraste premieklassen.