Hollandse herdershond

Historik

Rasen hollandse herdershond utvecklades i Nederländerna i början av 1800-talet. Rasen sägs ha samma förfäder som schäfer och de belgiska vallhundarna. Hundarna användes ursprungligen till vallning och vakt av boskap. Rasen förekommer i tre hårlagsvarianter, kort-, lång- och strävhårig, men betraktas som en och samma ras. Den första rasstandarden kom 1898 och samma år bildades Nederlandse Herdershonden Club, som i dag är rasens moderklubb.

Användningsområde

Rasen användes ursprungligen mest som vakt- och vallhund. Dess mångsidighet gör den dock lämplig även inom andra användningsområden. Numera används den som polishund, vakthund, brukshund och sällskapshund. Hollandse herdershond är förhållandevis okänd utanför sitt hemland, och rasen är numerärt liten globalt sett.

Hälsa

Rasen har få kända medicinska och fysiska defekter. Strävhåren kan dock vara bärare av ögonsjukdomen glaukom, som orsakas av felaktig utveckling av ögats kammarvinkel. Detta ger en smärtsam tryckhöjning i ögat, men med en enkel undersökning, gonioskopi, kan man påvisa fel i kammarvinkeln. Även höftledsdysplasi (HD) förekommer inom rasen.

Egenskaper / Mentalitet

Rasen är mycket formbar, vaksam och trogen sin förare och familj. Den ska även vara tillgiven och pålitlig, alltid alert, aktiv, självständig, intelligent, uthållig, samarbetsvillig och ha ett genuint vallhundstemperament. En hollandse herdershond arbetar villigt tillsammans med sin förare och klarar självständigt av uppgifter den blir anvisad. 

Storlek och utseende

Hollandse herdershond ska vara en medelstor, medeltung och
välmusklad hund med kraftfull och harmonisk kroppsbyggnad. Det är en hund som är byggd för hårt arbete. Mankhöjd för hanar är 57–62 cm och tikar 55–60 cm. Vikt är ca 22–32 kg. Den strävhåriga varianten har raggigt täckhår och mjuk underull. Färgen är blågrå, peppar och salt, guld- eller silverbrindle. De korthåriga hundarna har en ganska hård, slät, åtliggande inte för kort päls med underull. Färgen är brun med gula strimmor (guldbrindle), eller grå med silverstrimmor (silverbrindle) med tigrering över hela kroppen. De långhåriga hundarna har en lång, rak, åtliggande kraftig päls, med mjuk underull. Färgen är densamma som för den korthåriga varianten.

Pälsvård

Pälsvården för de strävhåriga hundarna är i princip att hålla pälsen på kinder, panna och öron kort, och att trimma hela hunden (allt som går att få bort) cirka två gånger per år. För kort- och långhåriga hundar gäller vanlig pälsvård så som borstning.

Övrigt

Rasen kom till Sverige 1980 och i dagsläget finns ca 250 hundar i landet, alla hårlag inkluderade. Rasklubben Hollandse Herdershond (RHH) bildades 1999.