Riesenschnauzer

Historik

Riesenschnauzern användes ursprungligen till att driva boskapshjordar i södra Tyskland. Det är en storväxt, strävhårig, robust och oöm brukshund. I Tyskland används den än idag som polis- och militärhund.  Omkring sekelskiftet 1900 insåg uppfödare rasens höga arbetskapacitet och värdefulla karaktärsegenskaper. Ursprunget gav den en vilja och förmåga att utföra hårt arbete, och till utseendet utvecklades den till en förstorad avbild av schnauzer. Sedan 1913 stambokförs riesenschnauzern. 

Användningsområde

Riesenschnauzern är en utpräglad brukshund och fungerar väl inom alla bruksgrenar. Inom bevaknings- och räddningshundverksamheten har den gjort sig känd för sin fina spår- och söklust. 

Hälsa

Höftledsdysplasi (HD) förekommer inom rasen. Det finns även dokumenterat att rasen kan drabbas av underfunktion i sköldkörteln.

Egenskaper / Mentalitet

En riesenschnauzer ska ha en stor arbetsvilja, en stark flockkänsla och ett livligt temperament. Rasen är också nyfiken och modig, och den är generellt social och öppen. Det är en trevlig och tålig familjehund som kräver aktivering och som gärna hänger med på olika aktiviteter.

Storlek och utseende

Riesenschnauzer är stor och kraftig med ett respektingivande utseende, snarare kompakt än smäcker. Den ska vara en förstorad, kraftfull avbild av schnauzer. Mankhöjden är 60–70 cm och vikten är 35–47 kg. Rasen är strävhårig med en tät underull. Godkända färger är svart, peppar och salt samt svart och silver. 

Pälsvård

Riesenschnauzern är en trim-/klippras som släpper väldigt lite hår om den får rätt pälsvård. Den ska trimmas cirka 3–4 gånger per år. Den kan även klippas, men pälskvalitet och färg kan då förändras.

Övrigt

De första exemplaren av riesenschnauzern importerades till Sverige från Tyskland 1930, och rasen blev då snabbt populär.