Vostotjnoevropejskaja ovtjarka

Historik

Vostotjnoevropejskaja ovtjarka (VEO) skapades på 1940-talet i Sovjetunionen för att få fram hundar som var bäst lämpade som tjänstehundar för militären, gränsbevakningen, polisen och dylikt samt som klarade olika klimatförhållanden. Tysk schäferhund korsades in och även inhemska hundar av okänt ursprung men med önskat utseende. Den första standarden för rasen godkändes i Sovjetunionen 1955, och den ryska kennelklubben godkände rasstandarden år 2002.

Användningsområde

Rasens egenskaper gör att den passar bra som bruks- och tjänstehund, men även som sällskapshund i en aktiv familj.

Hälsa

Eftersom antalet individer av rasen i Sverige ännu är mycket litet kan man inte med säkerhet bedöma dess hälsotillstånd.

Egenskaper/Mentalitet

En VEO är balanserad, självsäker, uppmärksam och lätt att träna. Den är en pålitlig följeslagare och vakthund.

Storlek och utseende

Rasen ska vara över medelstorlek, starkt byggd, långsträckt, kraftfull och välmusklad med en kraftig, men inte tung, benstomme. Könsprägeln ska vara mycket tydlig, och hanhundarna ska vara större och massivare än tikarna. Mankhöjden för hanar är 67-72 cm och för tikar 62-67 cm. VEO finns i färgerna svart med grått, svart med rödbrunt, svart med tanteckning, enfärgat svart och grå eller rödbrun sobel.

Pälsvård

Pälsen ska vara en dubbelpäls. Täckhåret ska vara tjockt, grovt, rakt, av medellängd och ligga tätt an. Underullen ska vara välutvecklad, tjock och mjuk. Rasen kräver ingen speciell pälsvård.

Övrigt

Rasen är erkänd av den Nordiska Kennelunionen (NKU) men inte av den internationella (FCI). Den svenska VEO-rasklubben bildades 2018.